2013.

 

2013.

 

Om man nu skall gå händelserna i förskott så var det ju ändå det här diplomet som var vårat mål för 2013. Men vi började året med att starta på unghundskampen i Januari, vilket slutade med att vi inte fick upp. en alldeles för kall dag med alldeles för mycke harspår för att hon skulle kunna reda ut dem, men jag viste att hennes form var god så hade vi bara fått upp så kunde vad som helst hända. Efter några dagars vila så startade vi på ett rörligt elitprov där hon gick fullt båda dagarna. En första dag på en hare som gick otroligt trångt men som hon ändå drev fullt på, med lite kämpande men ändå. Dag två gick betydligt bättre då första reprisen gick i drygt 70 minuter så kändes resten som en tranport träcka, Elit ettan var bärgad. Efter det så blev hon stallad i hopp om löpning, vi hade redan då mer eller mindre bestämt oss för Boss men eftersom att hon inte började löpa fören 19 April så bestämde jag mig för att spara till nästa löp som då borde bli nov dec. Så det blev bara att plocka fram cykeln och börja sommarträna.

 

 

Nästa plan var att ställa ut henne då jag fått ett CK på Bräcke utställningen 2012. Men hur jag än planerade så inföll alla utställningar med mitt arbeta. Men så hittade jag ett läge, Rättvik skulle köra en tvådagars utställning i augusti och jag var ledig. Lämnade fram ett litet förslag till frugan, kanske vi skulle ta husvagnen för en liten mini samester till dalarna 10/11 Augusti, hon nappade och i väg det bar. Första dagens domare var Göran Fasten, 37 startande stövare och naturligtvis flest i klassen tikar jaktklass. Vi slutade 4:a i klassen och fick vårat CK. dag två såg inte lättare ut med samma motstånd pluss en full certad tik till, då slutade vi 3 i jaktklass med CK pluss att vi fick R-cert. Domare var föresten Olle B Häggqvist. Det var ett otroligt nöjt ekipage som styrde kosan hem mot Ånge på måndag morgon.

 

 

Sedan var det bara hem och släppa för att försöka klare den där öppen ettan på barmark som vi saknade för championatet. Vi började med en veckas hård träning i Västerbotten som gick med blandade resultat, inge fel på har tillgången men dreven var kanske inte så långa som vi önskade. Sedan i slutet på september så bar det iväg på 4 dagar jakt i Västerbotten igen och nu började det likna något, så hem och börja fundera på prov. Hade två intressanta att välja på Åsele eller Kolåsen. Jag var till Kolåsen 2012 å jag måste säga att jag blev helt betagen av markerna och miljön, så Kolåsen fick det bli. och som grädde på moset så blev det ett barmarksprov.

 

 

 

Första dagen blev ingen succé då vi fick tag på en hare som var lite väl liten och som hade två riktiga tryck tappter redan efter 17 minuter, så jag tog det svåra beslutet att koppla och pröva en ny. Men det fick jag äta upp då hon inte lyckas resa någon ny hare. Kanske på grund av att det började regna på frusen backe. Var bara att ladda för dag två. Då hon reste redan på den första sök turen så var vi ganska säkra både domare och jag att det var en räv, då den hund som startat där dagen före hade haft två räv upptag på det ställe vi var på, Men efter en lite trevande öppning på drevet så fanns ändå hoppet skulle det vara en hare ändå, vi beslöt oss för att vi skulle ta oss till den väg som drevet hade passerat två gånger. Och när vi stod där och lyssnade så hoppade det upp en stor vit fin hare på vägen. sedan följde ett drev som var mer på vägen än i skogen. Vid en av de längre tappterna så tog haren vägen i nästa 1 kilometer för att sedan hoppa upp på det fjäll som vi ser på denna bild, och där slog väll hennes skall hårdhet igenom, men så är det hårda hundar har ingenting gratis på prov, men efter 4 timmars arbetande så var ettan bärgad och det blev koppling på fullt drev med Kelly bara en minut efter haren. nämnas kan ju också att vi såg haren säkert mint 10 gånger på vägen. Men jag tordes inte koppla för att byta område, och med tanke på de övriga resultaten så är jag nöjd med hennes insats.

 





 





 

Hemkommen från Jämtland så gick dreven bara bättre och bättre ända fram till den där dagen 6 November då allt ikull kastades med en skada som ledde till ilfart till Sundsvall och nästan en månads konvalescens. Vilket sedan slutade med att hon började löpa där i början på December.

 

 

Och det vi nu hoppas på är ju att detta gamla kennelnamn nu skall börja synas i stamtavlorna fram ledes. Hur det blir med det får framtiden ut visa. vi gjorde ju ett släpp i går som får bli hennes sista tills vi vet om det blir några valpar eller inte. skulle det visa sig att hon ser ut att gå tom så kommer vårat första mål 2014 bli att vi åker till Meråker.